Ibland blir jag så himla arg och ledsen. Pratade just med någon sur, icke tillmötesgående människa på Gbg kommun ang. att försöka lösa 100p (gymnasiepoäng) i Göteborg till hösten. Blankt nej. Verkligen blankt. Inga möjligheter, jag är för gammal, trots att jag nämnde att jag nu hamnar mellan två lagar där jag å ena sidan tillhör KomVux då jag fyllt 20, men å andra sidan har rätt att slutföra påbörjad gymnasieutbildning om jag så önskar. Har nu mailat skolan i Lkpg och hoppas på fortsatt positivt svar därifrån, annars vet jag faktiskt inte vad jag gör. Jag är så trött på alla dessa vuxna som känner sig för viktiga för att hjälpa till. Som inte försöker hitta lösningar utan istället letar efter problem och hinder så att de kan avfärda alla lösningar. Ska man behöva stå ut med det? Gode gud, om jag haft en bra syo-konsulent på gymnasiet hade det här aldrig varit ett problem, och jag börjar seröst överväga en anmälan. Löser det sig inte för mig i höst, då känner jag att jag är beredd att ställa till ett jäkla liv i media. Jag är trött på att klämmas mellan stolar, trött på vuxna som sätter sig på en bara för att de kan. Jag lyssnade på min pepp-spellista idag, och det slog mig som en blixt från klar himmel: NU. Nu är jag redo att bli vuxen. Jag vill inte klamra mig fast i anorexin för att slippa ta ansvar, för att slippa vara jag. Jag är sjuk, ordentligt sjuk och jag klarar antagligen inte att göra mig av med ätstörningen på egen hand. Nej, jag är nog inte 100 på att jag vill bli av med sjukdomen helt, och även om det kanske finns korta stunder, så är det faktiskt ätstörningen som får mig att orka leva större delen av tiden. Men vad är det för LIV? Många säger att jag givits ett fantastiskt intellekt, och även om jag tvivlar på det så kan jag tänka att en tjej som klarat sig igenom NV med goda betyg väl inte ska ägna sin hjärnkapacitet åt att räkna kcal eller fokusera på lårens storlek? På om man får ett veck i magen när man sitter, eller hur mycket man tror att man gått upp i vikt den senaste veckan? Alla är faktiskt för smarta för att ödsla IQ på det. Det är ett meningslöst nonsens som går på repeat, år efter år, och som inte leder till något annat än en tidig död.