Idag gråter jag faktiskt inuti av saknad. Imorgon åker en av mina allra, allra käraste vänner till Gran Canaria för att vara borta 6 MÅNADER. Tanken på att inte träffa henne eller höra hennes röst på 6 månader trasar sönder mig inombords, särskilt som jag vet att jag går ett mycket tufft halvår till mötes. Väntar på en behandlingsplats (minns ej om jag sagt det), och jag är oändligt tacksam för den, verkligen, men jag vet också att det kommer bli helt fruktansvärt tungt och tufft. Jag har under det senaste året förlorat ett antal mycket värdefulla och nära relationer, kanske är det därför det gör lite extra ont nu. Jag känner mig ensam och rädd, och nu "försvinner" ytterligare en av mina stöttepelare. Tröstar mig med att det finns mail, att jag kan sms:a och att det ju faktiskt GÅR att ringa någon enstaka gång även om det är dyrt. Imorgon inleds sista veckan av min sista gymnasiekurs. Lycka och nervositet virvlar runt och blandas, men den största känslan är ändå längtan efter veckans slut och den lättnad som jag vet följer med det. En examinationsuppgift imorgon och ett slutprov på onsdag är nu allt som står mellan mig och mitt slutbetyg från gymnasiet. Denna långa, långa kamp är snart över och jag kommer få ett mycket fint betygsdokument. I bröstet växer också en stolthet över att jag, trots alla svårigheter livet bjudit på under dessa år, faktiskt klarar det till slut. Känns så overkligt! Kommer nog inte förstå det förrän det verkligen är klart på onsdag, men jag har redan sett ut ett gott vin jag skall skåla för mig själv med när slutprovet är gjort! I övrigt planerar jag för en volontärperiod i Uppsala. Åker troligtvis dit ca. 20:e okt, hur länge jag är där beror lite på hur bra jag trivs samt när jag får min behandlingsplats. Sweet Lord, jag håller på att bli vuxen! Ibland kommer de där insikts-blixtarna. ;) Nu skall jag försöka slappna av med familjen innan det blir ett gott bad. Ska göra vad jag kan för att ta hand om mig själv ikväll eftersom jag både är ledsen i själen och behöver ladda inför morgondagens examination. Försöker också peppa mig själv med att jag faktiskt kan etikområdena jag jobbat med och att det kommer gå bra... Hur sant det där faktiskt är vet jag imorgon, men behöver ju inte oroa mig i onödan! Puss och kram på er alla!