Att inte gråta
Jag kan inte tillåta mig att gråta. Vet inte när jag grät senast. Jag känner klumpen växa i halsen varje dag och jag vet att allt måste ut någon gång, men jag är rädd. Rädd för att känna, rädd att tårarna ska trasa sönder mig. Rädd för att gå sönder, kanske bli så trasig att jag aldrig läker. Jag är rädd för att erkänna hur ont jag har. Imorgon jobbar jag med min handledare, och hon har Blicken. Den alla har som jag verkligen litar på. Den där som ser igenom allt och punkterar bubblan, river ned fasaden. Jag är rädd.
Pratade med min kurator idag. Hon tyckte jag skulle söka akut och lägga in mig. "Nej" sa jag, även om jag förstår att hon kanske har rätt. Snart brister allt. Snart kommer jag antagligen finna mig själv i panikattack eller kollapsad på jobbet.
Nu blir det Grey's Anatomy innan jag ska försöka sova lite. Jag orkar inte tänka och känna ikväll. Imorgon går jag på ett 7-dagars pass, och jag är inte alls i form.
Kommentarer
Trackback
