Kvällen med stort K
Sorgen, saknaden och den vanliga ångesten har lagt sig. De låter mig vara. Ikväll är kvällen med stort K, den före dagen med stort D. Imorgon är det dags: STUDENTEN! Dagen jag väntat på längre än jag kan minnas. Dagen ätstörningen tagit ifrån mig två gånger, men som nu är min.
Jag tänker tillbaka på våren. På de två månaderna med 200% studietakt. På de fullspäckade dagarna, de sömnlösa nätterna, den ångestfyllda tillvaron och alla prov och laborationer. Jag ler. Ikväll är allt värt det. Det var värt det. Tonight it all makes sense to me. Jag tog mig till studenten. JAG gjorde det. Kanske inte helt på egen hand, men JAG gjorde det. Ingen annan.
Morgondagen är min. Jag har dealat med äs, jag får äta imorgon. Jag får äta utan ångest, skam, skuld eller äckelkänslor. Imorgon får jag skratta och vara lycklig.
Jag kommer att skriva mer en annan dag, men jag börjar förstå - jag har bara mig själv. Det finns något tryggt i det. Jag har alltid mig själv. Allt löser sig. Det kommer att lösa sig. Men nu vill jag inte vara långt fram i tankarna, för den här kvällen är också min. Jag ska sätta på någon välbekant film och somna gott. Kanske utan mardrömmar inatt.
Ikväll är det den här låten som gäller.
Kommentarer
Trackback
